En reflektion

Butiken stängde och han satt i mörkret och såg på sina före detta klasskamrater. Det var två dagar sedan han träffade dem på klassåterträffen. Han hade då antagit att det skulle vara enda gången han skulle sitta ner med dem vid samma bord. De tomma känslorna som följt honom i flera år verkade nu sakta fyllas. Mattias och Timmys ögon mötte hans. De glödde i mörkret.

Vi har aldrig gillat dig. Orden hade tagit hårdare än han hade väntat sig. Han hade aldrig haft någon direkt kontakt med dem, förutom att de hade gått i samma klass i flera år. Annars kände han inte dem. Så varför tog dessa främlingars ord så hårt på honom när de sa det. Kanske för att de ändå hade varit i hans omgivning i flera år tidigare.
Du har ingen rätt att tala med oss. Han hade först lett mot dem, trodde inte riktigt att de menade allvar. Men snart dog hans leende ut.
Vi skulle vilja få dig att tystna, för gott. Han hade nickat sakta. Vi vill döda dig.

När han nu satt här i denna tomma lokal, men extrapriser kring sig, undrade om han hade fattat rätt beslut. Ville han verkligen dö? Ville han verkligen att det skulle bli dessa två som tog hans liv?

Han visste inte varför de hade bestämt just denna plats eller tid, men han hade inte ifrågasatt deras beslut.
"Hur hade ni tänkt genomföra detta?"
"Vi tänker hänga dig." Svarade Mattias så snabbt att frågan knappt ens hann yttras.
Han nickade när han såg hur allvarliga de båda var.
"Okej." Han såg från den ena till den andre. "Vill ni prata om det?"
Mattias öppnade munnen först, men Timmy hindrade honom genom att hålla upp sin hand framför honom. "Vi tyckte aldrig om hur du såg på oss andra." När Timmy såg att han inte tänkte säga något så fortsatte han. "Du såg på alla kring dig som dina egna leksaker. Du behandlade flera av oss som om vi inte vore värda något. Dina spydiga kommentarer och din arroganta attityd är något som denna världen inte behöver." Timmy suckade tungt, som om han inte hade andats medan han pratat. "Det är därför. Det är därför vi tänker hänga dig."

Han funderade ett tag. På alla misstag han gjort i livet, på allt han ångrat efteråt. Tankarna virvlade runt. Så många fel, så mycket som han önskade ogjort.
"Jag vet om att jag inte varit perfekt. Men det var många år sen allt detta ni talar om skedde." Han skakade dystert på sitt huvud, uppgivet. "Jag tror inte jag är samma person som ni en gång lärde er att hata på detta viset." Mattias skrattade honom rakt i ansiktet.
"Tror du verkligen att en god gärning kan ta död på alla illgärningar du genomfört genom hela ditt liv?"
"Nej, jag tror mig själv förtjäna detta, det är därför jag är här." Båda höjde på ögonbrynen när han sa detta. "Men jag är som många andra, jag vill innerst inne inte dö. I alla fall inte än."
"Vad gör du då här?"
"Jag vet inte helt säkert. Jag antar att jag tog åt mig, att jag ville ta konsekvenserna av det jag utsatt folk för. Att jag en enda gång ville stå upp för mig själv, inte gömma mig bakom fasader och möta er som mitt verkliga jag." Han såg ner, mötte inte deras blickar, för ögonen kändes vattniga, som om tårarna skulle komma när som helst.
"Det kvittar vad du säger här, hur du förändrats eller vad du ångrar. Du kommer bli hängd här inatt."
"Men det kommer inte hindra mig från att försöka. Det måste ni redan förstått."
"Jo, men vi vill inte ge dig några falska förhoppningar, för vi är inte lika falska som dig." Han nickar, förstår. Det är hit hans liv lett honom. Han tänker inte förneka det.
"Det känns som en hel livstid sedan vi gick i samma klass, jag minns inte det så tydligt längre."
"Det gör vi." svarade Mattias med hat i rösten.
"Jag har förstått det. Själv har jag lagt min tid på att inte leva i det förflutna. Jag har istället försökt att förändras och utvecklas."
"Än en gång sitter du och hävdar dig vara bättre än oss?" Mattias spottade ut orden.
"Nej, nej. Det var inte så jag menade. Efter flera år så erkände jag mina problem för mig själv. Jag går ännu i terapi för att klara av att ta min omgivning på ett bättre vis."
"Så kul för dig, men det ändrar ingenting."
"Nej, kanske inte. Men om ni kände mig bättre kanske ni inte skulle tycka att jag vore denna hemska person som ni ser mig som."
"Så detta är början på en djup kamratskap, är det vad du tror?"
"Nej..." Han suckar. Det kändes lönlöst. Varför hade han tagit sig hit egentligen om det inte var detta han ville? Det var här det skulle ta slut, det var tanken han hade gått hit med i sinnet. Men nu...
"Läkarna säger att det har att göra med diagnosen de gett mig..." Timmy avbryter honom innan han hinner avsluta meningen.
"Vi skiter i vad de säger, du ska dö inatt!" Båda reser sig framför honom. "Res dig upp."
Han reser sig. Han har redan insett varför, men pulsen ökar ännu mer när Mattias tar fram ett rep ur väskan han haft med sig.

Det skulle kvitta hur mycket han öppnade sig här. Hur mycket han pratat om alla de vänner som lämnat hans sida genom tiderna. Hur allt runt honom försvunnit gång på gång. Hur tom och hjälplös han känt sig mot omgivningen. Hur skönt han hade tyckt det känts att få öppna sig, för någon en enda gång, innan han dog...

Medan han ser på hur de hänger upp repet och säkrar det så rusar pulsen inom honom. Är detta slutet? Extrapriser och dåliga importvaror som hånar honom på dammiga hyllor. Vill han detta? Är detta allt livet har att erbjuda honom? Kan han inte bli mer? Vill han inte bli mer?
Han för ner handen i sin ena ficka och knyter handen hårt kring fickkniven han fått med sig.
Jo. Han vill mer. Han kommer inte dö ikväll, inte utan en strid.
När Mattias och Timmy närmar sig honom med bestämda steg och säger; det är dags nu, så tar han upp handen ur fickan...

Vindens hemligheter

Det är vackert här...
Skönhet som solens strålar förstör
Smyger sig endast fram om natten
Här där vinden viskar sina hemligheter
Hemligheter som delas där ingen hör
Hemligheter som gömmer sig överallt
Slut ögonen och dela dem du med.

På andra sidan

Låter dig se detta rena mörkret genom mina egna ögon
Tar dig in i en värld där nattens närhet skänker trygghet

Dimma

Döljer allt, förvillar ögon att se vad den vill.
Som om den skapar en annan värld åt dig.
Låt dess viskande rop ta dig med sig hit.
Låt dina ögon vilseledas under denna natt.
Se en ny värld, skapad av ren otydlighet.
Låt den ta dig med, in där allt är syndig dygd.