Ser bara tomma leenden.
Kurar ihop mig inom mig.
Knyter nu näven på nytt.
Smärta och blod kombinerat.
Önskar död åt omgivningen.
Åter på väg ner för stupet.
Där min djupa grav längtar.
Dess välkända omfamning
Är ännu allt jag känner igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar