tisdag 22 februari 2011

Vita väggar

Fast i detta vita rum. Konstruerat för att utesluta mörkret inom mig. Men det får mig bara att verka ännu mörkare. Är dess renhet skapad för att lättare finna denna förorening som är mig?
Jag finner dess dystra klagan komisk. Jag är klädd i renlighet, men andas ut skabrositet. Jag är ett ständigt obehag i denna propra omgivning. Att spänna fast remmarna på min bädd är deras vis att skänka mig ömhet. Den enda ömhet som gives mitt liderliga skal. Jag inser att jag förpestar dem med min närvaro. Deras vita rockar fläckas av min existens. Jag vet att jag borde känna skam för hur negativt mitt liv påverkar världen. Men föraktet jag känner kring denna kyskhet, får mig endast att le. Le för jag vet att för varje del av renlighet jag befläckar sprids min obscena illvilja jämte mina medmänniskor. Hur mycket vit renlighet de än pyntar mitt instängda hem i, så önskar jag bara befläcka det med de renas blod. Jag är vanära, jag är ekivokt sardonisk. Jag är obehaget som hemsöker eran dygd. Ju längre ni låter detta vita försöka förtära min aversion, desto mörkare kommer jag färga dessa väggar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar