Ett hav av mig

Självföraktet jag känner mot mig förintas av de tankar jag ej delar med mig utav.
Jag slutar andas mellan varje andetag då jag sluter ögonen för att kunna se.
Varför har alla tankarna försummats av min känslolöst apatiska inställning?
När allt kommer omkring så var det jag själv som försatte mig i ett hav av mig.
Där ni alla andra bara kan se på, utan att förstå vart strömmen för mig.