Sociopat

Hans avsmak växte ett steg för varje ord som yttrades. Han hade hört allt förr, men det var ändå inte samma historier. Han visste hur de hade låtit första gången han hört dem, hur han roat lyssnat, men det var då. Nu var de inte samma historier. De kretsade kring samma händelser, men de hade ändrats med året, spätts på, eller bytt omgivning. Kanske hade de aldrig skett till att börja med. Han visste att han aldrig skulle kunna avgöra vad som egentligen skett, men i hans huvud existerade bara den första av alla historierna.

Solen lekte över deras huvuden, så de såg inte konstigt på honom när han såg ner i marken. Kanske hade han sol i ögonen, tänkte de nog bara.

Ämnen som var ämnade för honom togs upp, men de skötte konversationen utan hans inblandning. Han ville lägga sig i ibland, rätta dem, precis som han velat med de fel-berättade historierna. Men han struntade i att ens försöka. Han visste i sitt huvud att det inte var lönt. De skulle ändå inte lyssna.

Han var utanför hela det sociala beteendet som skedde framför honom. Folk som pratar om något de egentligen inte bryr sig om, och det de verkligen bryr sig om... det håller de för sig själva?

Hade han hade aldrig varit en del av detta, kom han att tänka på. Visst hade han försökt tidigare, men han tröttnade på att ens försöka. De trodde han brann för det han tog upp, men egentligen ville han bara stilla deras nyfikna blickar, men han hade med tiden gett upp. De hade trott på allt han sagt, och han hade inte förstått tjusningen i att lura dem längre. Att folket inte såg att han bara hånade dem ansåg han konstigt. Är verkligen världen så dålig på att se genom fasader? Han struntade i att besvara sin egen fråga. Han visste redan svaret, och han brydde sig inte om det längre.

Att vara sig själv var något han sällan var, för det var inte den personen folket ville se när de såg på honom. Så han log mot dem, och de log tillbaka. För korkade för att se att det inte fanns någon glädje bakom leendet.

I hans huvud drunknade världen, han var ensam kvar och såg på hur alla dog.
Det var då han log...