Ett slags tyst obehag
Växer sig nu starkare
Inom en fasad av frost
Kväver natten allt
Slut ögonen min vän
Öppna dem aldrig åter
Slut ögonen min vän
Intala dig ljuva lögner
Ett slags död kymlighet
Äter på det mörka inre
Kylan skänker frostskada
Kväver mig nu åter själv
Sluter mina ögon igen
Räknar tyst knivhuggen
Med ögonen evigt slutna
Känns det bättre om jag dör?
söndag 4 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar