Hantering av friktion

Det skaver inombords och hela världen verkar plötsligt le mot mig
Hånfulla leenden fyllda av förakt, aversion och skadeglädje
Jag ruttnar långsamt bort med vilje, för att slippa vara till
Jag slår näven hårt mot mig själv, ihop om att krossa smärtan
Men smärtan försvinner ej, så jag slår gång på gång, allt hårdare
Men ingen hjälper, för glädje är nu för evigt borta, för all framtid
Det var mitt val, och jag ångrade det aldrig förrän ångerrätten försvann
Le då ditt as, för jag orkar inte ens se på, så le ditt jävla as
Friktionen tar död på mig, och jag orkar inte ens yttra min mening om det
Vi måste prata om det, säger du, men du vet inte vad det skall pratas om
Även om jag vet, så håller jag tystnaden tätt intill, för jag hatar friktion
Den som du så ville ha, jag hatar friktionen, men den finns ändå alltid kvar
Jag blundade aldrig, jag såg allt som skedde, det som du inte visste om
Men mina känslor har vänt sig ut och in, kräks av denna åsyn framför mig
Jag kopplar bort allt på nytt, låser in mig själv och sys fast mina ögon
För jag vill inte vara kvar, jag vill slippa vara, jag vill att världen ska dö
Jag vill att världen ska dö, och att den ska ta dig med sig...