Mörkret försöker inviga mig i sitt lugn
Men mitt sinne är allt för tungt
Jag infekterar mörkret med osäkerhet,
och osynliga djupa blödande sår
Jag äter av dess lovande ord om stillhet,
medan jag lockar med ord om ångest
Vi möts och kolliderar
Natten och jag fäller våra tårar ihop
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar