Icke-existens

Pulvriserad existens i en neutralt enad katastrof
Dräpt besinning, borttagen från allas tomma liv
Utan att nånsin funnits till, hemsöker jag er än
För jag är tomhet, jag är makt, jag finns ej till

Mina andetag väsnas likt likets krafsade på kistan
Min blick är dunkel bortom de naturligas sinnesro
För det naturliga är precis det jag aldrig varit
Jag är ockult, jag är gräslig, jag är född död

Mina lungor fylls av dammet som skänker dig besvär
Jag äter allt det som du icke visste fanns där
Jag föraktas av det sunda, det förnuft alla bär
Jag är förtvivlet, jag är asföda, jag är ofödd

Gravt besvärad av min egen obefintliga närvaro
Jag är den du trodde dig aldrig kunna bli
Jag är allt som ni alla såg som bortkastat
Jag är mörkret, jag är glömskan, jag är döden